Anders Mattiasson föddes den 11 nov 1834 på Söder Skrammestad och hans hustru Maja-Stina Persdotter den 25 juli 1834 på Torgersröd.

De fick 8 barn varav två dog. Äldste sonen Carl August flyttade 1880 till Arendal i Norge för att arbeta på en gård. Det är inte känt när han kom till Amerika men han lär ha varit till sjöss och bl a rundat Cap Horn. I Amerika använde han namnet Charlie Anderson.

I september 1882 lämnade sonen Magnus hemmet för att hitta en lämplig överresa till USA. I Amerika kallade han sig Manuel Anderson. Två år senare åker dottern Lovisa och förenas med sina bröder, Carl August och Magnus, i Kansas City. Troligtvis skickade Carl August och Magnus pengar och uppmuntrade resten av familjen att emigrera till Amerika.

Den 25 mars 1886 åker Anders, 51 år, Maja-Stina, 51 år samt barnen Otto, 16 år, Mathilda, 14 år samt Oscar 10 år till Kristiania för att åka med båten Angelo till USA. När de tog farväl av sitt gamla hem, vänner och släktingar var de medvetna om att de kom nästan tomhänta till ett främmande land. Det var med tungt hjärta de lämnade sina hästar och oxar. Den 16 april, mindre än en månad efter sin avfärd kom Maja-Stina och barnen tillbaka till gården. Vi kan anta att det inte fanns plats på ombord men i juli 1886 kommer äntligen Maja-Stina och barnen iväg med Angelo. Biljetten för henne och barnen kostade 492 kronor.
Det fanns endast 80 passagerare ombord. Anders hade, när Maja-Stina och barnen anlände, åkt västerut till Red Cloud i Nebraska och han och familjen bodde där i cirka ett år. Anders förhoppning var att få ett eget ställe. Han fyllde i en ansökan om att få bli amerikansk medborgare och åkte sedan med tåg till västra Kansas för att ansöka om ett sk ”homestead”.
Han valde ut ett område på 160 acres, någon mil nordöst om Lamborn, det som idag kallas Kanarado. Han bytte detta ställe senare mot ett som låg på gränsen mellan Kansas/Colorado. Sonen Manuel (Magnus) hade en gård intill och de bodde tillsammans. Nybyggarna var tvungna att under en femårsperiod bevisa att de kunde sköta marken innan de fick papper på marken. Sherman County där farmen var belägen hade 1885 en befolkning på 62 personer och den ökade sedan snabbt för att 1890 uppgå till 5.261.
Anders fick sitt amerikanska medborgarskap 1893 och full äganderätt till sin mark 1905. Maja-Stina eller Maria som hon kom att kallas i Amerika skriver till sin dotter Louise (Lovisa) 1899 och berättar att de har flyttat med Manuel till Huxtun i Colorado. Sonen Manuel hade börjat arbeta i en affär i Huxtun. Så småningom flyttade Anders och Maria tillbaka till sitt gamla ställe och bodde med sonen Oscar. Maria dog den 23 februari 1902 i en ålder av 67 år och 7 månader i magsjukdom. Hon ligger begrav på Beaver Valley cemetery.

Den 16 maj 1906 höll Anders på och plöjde på Oscars farm. Han satt på en plog dragen av fyra hästar när han fick se en stor skallerorm under plogen. Anders stannade hästarna och tog ett redskap för att vända på den torvtuva som ormen hade gömt sig under. När han vände tuvan så blev han biten i tummen av skallerormen. Han fick skaka på handen flera gånger innan ormen släppte taget. Han försökte suga ut det mesta av giftet och red snabbt hem till Oscars hus. Anders hade skadat sin läpp på morgonen så när han försökte suga ut giftet fick han det i läppen också. När han kom hem till Oscar hade hans mun och nacke svullnat kraftigt och hans arm var påverkad upp till skuldran. Dottern försökte hjälpa och gav honom whiskey och smorde honom med salvor men hans tillstånd förvärrades snabbt.
Man kallade på en doktor från Burlington i Colorado. Denne hade en resväg på drygt fyra mil till Anders så han kom inte fram förrän sent på kvällen. Han fick injektioner av läkaren som också lämnade medicin men Anders dog på morgonen. Han begravdes bredvid sin hustru Maria.
Detta är en översättning av delar ur ”The Anderson Story” skriven av Anders barnbarnsbarn Ardis Ellman.

Charles (Carl August) Anderson

Så här berättar Clyde Anderson, barnbarn till Charles: Han berättade att han hade seglat runt Cap Horn. Han vägrade svara på frågor från sin svenska fru om dessa inte ställdes på engelska. Han var angelägen om att hon skulle lära sig engelska språket. Han arbetade vid järnvägen till att börja med och sedan som vaktmästare vid medicinska fakulteten på University of Kansas. Charlie, hans bror Otto och min far Carl och jag tillhörde alla en svenska förening som kallades ”Nordens vänner”. Charlie dog 1975 och han var en kärleksfull farfar.

Uncle Manuel (Magnus)
Det finns ingen information om var Manuel bodde eller vad han gjorde under de första 10 åren efter sin ankomst till Amerika. Han kan ha varit i Kansas City där hans bror Charlie hade slagit sig ner. Manuel hade ett sk ”homestead” i Sherman County, Kansas nära gränsen till Colorado. Han sålde antagligen detta när han flyttade 15 mil västerut och startade en speceriaffär i Bryant, Colorado. Han började sedan köpa upp mark i Huxtun, Colorado. Större delen av staden Bryant flyttades till Huxtun och han flyttade affären till mark hade redan innan hade köpt. Han hade stor del i utvecklingen av Huxtun. Han sålde virke, hade kolaffärer och sålde också möbler. Han var mycket hjälpsam mot de som hade det besvärligt. Han lät folk handla på kredit i sin affär och de fick betala tillbaka när de kunde. Människorna i staden älskade Manuel och trodde att det inte hade blivit någon stad utan honom. Någon gång i sitt liv hade han en flickvän och de var förlovade sig och skulle gifta sig. Men hon lämnade honom för en annan. Han blev mycket sårad, så sårad att han aldrig mera hade någon kvinna i sitt liv. Han sålde senare sin affär och flyttade till San Diego i Kalifornien. Han hade redan tidigare varit engagerad i metodistkyrkan i Huxtun och i San Diego blev han medlem i en religiös sekt. De övertalade honom att ge bort alla sina tillgångar. 1938 drabbades han av hjärnblödning. Hans exakta dödsdag är inte känd men släktingarna kommer ihåg att hans kropp kremerades och askan ströddes i Stilla havet.

Louise (Lovisa)
Louise gifte sig med en svensk som hette Alfred Leonard Andersson, född i Sverige 1856 och död i Beaver Valley 1901. De fick tillsammans fyra barn. De bodde till att börja med i Kansas City men flyttade sedan till Beaver Valley i Colorado. Alfred dog 1901 och hon blev ensam med fyra barn. Hennes föräldrar Anders och Maria kom till hennes hjälp men modern dog ju redan året därpå så livet måste ha varit svårt för Louise och hennes barn. Under åren som följde köpte Louise upp mark till dess hon hade 640 acres vilket motsvarar 259 hektar. Hon odlade potatis, säd, grönsaker och frukt och födde också upp kor. Hennes bror Otto hade en affär i Kansas City och Louise sålde sina produkter till honom. Louise älskade sin mark och hon var en mycket bestämd dam. Man byggde en väg nära Burlington norrut och för att göra den rak och fin så ville man ha en del av Louise mark. Hon vägrade att sälja så vägen fick läggas i en slinga runt Louise mark.

Otto

När Otto kom till Amerika åkte han västerut med familjen till den gård som fadern hade nära Kansas/Colorado gränsen.

Han stannade bara en kort tid och flyttade sedan till Nebraska. Han arbetade som dräng och gick i aftonskola för att lära sig engelska. 1887 åkte han till Kansas City där hans bror Charlie bodde.

Han var nu 18 år. Han arbetade för Wyandotta och Nortwestern Railway och Pullman Co. Efter fyra år hade han sparat tillräckligt med pengar för att öppna en speceriaffär. Efter ett år var lokalerna för små och han flyttade till ett nytt ställe.
Hans bror Oscar levererade mjölk, grädde och smör med tåg till affären och Otto sålde det. Han lyckades väl med sina affären genom ärlighet och rättvisa för alla.
När han var 28 år gifte han sig med Ida Florence från Wamego i Kansas. De fick åtta barn, sex pojkar och två flickor. Otto hade en mängd kommunala uppdrag och omvaldes två gånger till kommunfullmäktige. Han befann sig på sitt kontor från kl 07.00 till sena kvällen. När Otto ställde upp för omval för en tredje period upptäcktes att han inte var amerikansk medborgare vilket han hade trott.
När fadern fick sitt amerikanska medborgarskap antog Otto att det även inkluderade de övriga i familjen. Ingen blev mer förvånad än Otto själv över detta faktum. Efter många turer löstes detta dilemma. Den 21 januari 1945 var han som vanligt på sitt arbete. Han hittades död kl 09:15 i omklädningsrummet på tredje våningen i rådhuset. Han var fortfarande iklädd sin rock och höll sina handskar i handen. Obduktionen tydde på en hjärtattack. Han var vid sin död 75 år och hade bott i Kansas City i 58 år.

Mathilda

Mathilda var född 3 augusti 1872 och var 14 år när hon kom till Amerika. Hon gifte sig 1892 i Goodland, Kansas med John August Johnson från Stockaryd, han var 36 år och hon var 20 år. De flyttade till Page County, Iowa där August ägde en gård. De fick 6 barn, fyra flickor och två pojkar. Livet var hårt som för de allra flesta bönderna. Det fanns inte rinnande vatten eller elektricitet. All mat tillagades på vedspis. Deras tillvaro skiljde sig inte särskilt mycket från den i Sverige vid den här tiden. August och Mathilda var trogna medlemmar i Bethesda Lutheran Church i hela sitt liv och gick i kyrkan varje söndag. I början på 1917 började August lida av njurproblem. Den 4 maj uppsökte han dr Seablom i Red Oak och fick besked om sin sjukdom. Han drabbades den 17 maj av en akut attack och avled den 20 maj. Mathilda var nu änka, 45 år gammal, med fem barn mellan 6 och 23 år. Hennes bröder och syster kom alla från Kansas och Colorado till August begravning. Alla hennes barn utom sonen Wray gifte sig och hade gårdar i närheten. Sonen bodde med Mathilda. I juli 1937 blir Mathilda sjuk och en sonhustru tog henne till läkare. Läkaren körde henne till Immanual Hospital i Omaha där hon opererades för cancer i tjocktarm och lever. Hon dog den 2 augusti 1937 omgiven av alla sina barn. Hon begravdes vid sidan av August på Bethesda Cemetery. Omdömena om Mathilda var att hon var en tystlåten person som inte var lätt att komma in på livet. Hennes barnbarn Gertrude kommer ihåg henne som en tyst, tålmodig kvinna. ”Jag kommer ihåg att vi hälsade på henne men minns inte att jag någonsin talade med henne”

Oscar Anderson f. 13 maj 1875 ankom som tioåring till Amerika. Oscar gifte sig, 1899 i Goodland, Kansas, med Nettie Latelia Anderson, född i Iowa av svenska föräldrar. De fick sju barn varav fem överlevde.De bodde under tre år hos Manuel i Huxtun, Colorado där Nettie arbetade i Manuels speceriaffär och under tre år tillsammans med Oscars föräldrar. De flyttade sedan till en plats som var belägen på gränsen mellan Kansas /Colorado. Vissa av byggnaderna på gården låg i Kansas och vissa i Colorado. Barnen vaktade boskapen på prärien och dödade skallerormarna med betsel. Området elektrifierades inte förrän 1952 och då blev livet mycket lättare. Oscar och Nettie besökte ofta Oscars bröder i Kansas City och Oscars syster Mathilda i Iowa och när Manuel hade flyttat till San Diego så åkte de dit för att besöka honom. Oscar var en tystlåten person, hade en torr humor, alltid ärlig och var känd för sin integritet. Nettie var alltid glad, älskade små barn som hon berättade sagor för, för att få dem att skratta. Båda var varmt religiösa. Oscar dog den 9 februari 1953 i en ålder av 77 år. Livet blev aldrig detsamma för Nettie efter Oscars död. Nettie flyttade till sin dotter Helen och bodde där fram till sin död den 11 november 1961. Hon var då 81 år. Båda ligger begravda på kyrkogården i Beaver Valley.